En dimmig och fuktig novembermorgon passerar jag förbi en bondgård. Dimman ligger tät och hade jag inte vetat att där fanns en bondgård, ja då hade jag sannolikt bara åkt förbi utan att stanna.
Plötsligt rör det sig inne i dimman, en ko kliver fram ur den tjocka vita dimman och tittar nyfiket på mig. Därefter kliver en ko till fram och tittar, samtidigt som hon råmar högt. När dimman sedan sakta försvinner, träder bondgården och alla korna på fältet fram ur den tjocka vita massan som ligger som rökridå över landskapet. Givetvis kan jag inte låta bli annat än att bli kvar här en stund och göra mina bilder. Dessa fantastiska kor i det magiska morgonljuset vilken lyckad morgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar