Alla dessa ansikten...

Jag kan inte rå för det, de bara finns där när jag tittar!
Plötsligt uppenbarar sig bara ett ansikte, en figur i en sten, en bänk, en mur, ett träd eller vad det nu må vara för någonting blicken landar på. Som ni kanske förstår, så kan jag givetvis inte låta bli att göra "bilden" när jag ser dessa ansikten. För på något mycket märkligt sätt så samlar jag faktiskt på dessa figurer - mina alldeles egna fantasiväsen!

Men, det är å andra sidan alltid lika roligt att hitta dessa figurer, för på något märkligt vis får de mig att förstå att jag faktiskt inte är ensam där ute i skogen, eller på den plats jag befinner mig då dessa figurer uppenbarar sig framför mig.

På något vis tror jag inte att en fotograf, eller bildkreatör skall blunda för dessa väsen, de ger inte bara möjligheten till de mer personliga bilderna, näring åt det kreativa tänkandet, utan de har även fått mig att förstå att foto är betydligt större än de vilda djuren och de vackra stora landskapen. Då jag i bildögonblicket faktiskt bestämmer hur dessa figurer/väsen ska se ut och gestaltas, så väljer jag att fortsätta se och fota dessa väsen, de är praktiskt taget en liten bit av mig själv...