Det ena vårtecknet hinner knappt att ge sig tillkänna innan nästa vårtecken byter av. Ett av alla de vårtecknen som jag minns allra starkast från när jag var barn är den "lilla gula" blomman i dikeskanten. Jag minns så väl hur jag plockade med några stycken av tussilagon då de kommit för att visa mamma att våren äntligen hade kommit och även ha dessa i en äggkopp därhemma att titta på. Något som numera har gått i arv. Idag är det mina små söner som gör samma sak som jag en gång gjorde. Så med vetskapen om detta är det kanske inte så konstigt om detta är ett av de allra starkaste vårtecknen...
2 kommentarer:
Särskilt första bilden är jag oerhört svag för. :)
Tack så jätte-mycket för din kommentar Terje! 😊
Skicka en kommentar