Plötsligt brakar det till i den täta granskogen intill mig. Jag blir rädd och rycker till med undran vad det är som är på väg mot mig. Något flåsar bakom mig och jag vänder mig hastigt om. Där står han, en stor älgtjur och bara stirrar på mig. Hans "grå-rufsiga" päls i pannan är full av barr och han blänger något förtvivlat på mig. Plötsligt kommer det ett dovt, pipande ljud ur hans mun - ett kontaktläte. Gissningsvis trodde denna älgtjur att jag var en annan älg och väntade sig därmed att få möta något annat än just mig. Något överrumplad förblir jag bara tyst. Den stora älgtjuren vänder sig efter en stund om och traskar med stora kliv tillbaka in i skogen. Kvar står jag helt stilla och funderar över vad jag precis varit med om...
2 kommentarer:
Oj jösses! Vilken upplevelse det måste ha varit, jag hade nog blivit ganska så rädd innan den vände om och gick. Eller iallafall i efterhand, för mitt upp i ett sånt möte hinner man kanske inte ens bli rädd? Och vilken bild du fick sen, grattis!
Hehe, jag kände mig faktiskt inte rädd, utan var bara lugn och rörde mig med försiktighet. Det fungerade och älgen höll lite avstånd och jag vet sedan tidigare hur de låter om de är arga eller uppjagade. Denna var nog mest nyfiken tror jag. Mest orolig var jag nog över att jag inte skulle kunna få till bilden, men det gick ju. ;)
Tusen tack för din kommentar och dina tankar Lena!
Skicka en kommentar