En oktobermorgon passerar jag kärret som nu präglas av hösten alla färger. I kärrets mitt står de gamla knotiga träden uppställda i givakt och hälsar mig välkommen på min färd vidare in i Kolmårdsskogens spännande skogssalar.
Även om kylan och fukten är bitande en sådan här morgon, kan jag inte låta bli att njuta av färgerna och det underbart vackra landskapet. Kolmården är så fantastiskt vackert...
2 kommentarer:
Varje gång du beskriver och skriver om kolmårdskogarna tänker jag att jag måste åka dit och se mig omkring. Det ser ut att finnas så mycket att uppräcka där och som sagt så bor jag ju så nära, men var börjar man när man inte varit där liksom... Nån gång ska det bli av :)
Vackra höstfärger och dimma är ju aldrig fel, det blir alltid något extra med det tycker jag. Platser ändrar karaktär och det som kanske ter sig ointressant utan blir plötsligt spännande.
Ja, Kolmården är egentligen en spännande natur och du bor ju egentligen i en kant av den om jag förstått det hela rätt. ;)
Som jag ser det är skogen intressant och spännande nästan överallt. Om jag har förstått det hela rätt så slutar Kolmården vid Brevens bruk i Närke och då är det ju en bit bort från både där jag bor och där du bor.
Ja, vart börjar man egentligen? Har nog egentligen inget bra svar på det tror jag. Det är så många platser som är så speciella. Kanske har det att göra med att jag vuxit upp här i skogarna!?
Men om du ska bege dig till någon plats för att utforska Kolmården, så hör av dig så ska jag försöka att tipsa dig. ;)
Tusen tack för din kommentar Lena och jag kan bara hålla med, dimma ger en extra dimension i bilderna på något märkligt sätt. =)
Skicka en kommentar