Försiktigt skrider storlommen fram över det stilla vattnet. Allt är precis lugnt och stilla här vid skogssjön. Några välkända ljud från ett par korpar hörs längre bort i skogen och så storlommens "kurrande" läte, precis intill mig. Jag njuter verkligen, alla ljud intryck nu ger mig ny kraft och styrka. Att få komma så nära naturen och få uppleva allt detta är en ynnest som jag tyvärr tror att få får uppleva på samma sätt.
Plötsligt dyker en välkänd profil upp precis intill mig, profilen speglas tydligt i den alldeles spegelblanka vattenytan, storlommen är här, precis intill mig...
2 kommentarer:
Så fint du beskriver känslan av att vara ett med naturen och vad den upplevelsen ger för känslor. Tack för att du delar med dig av detta och jag tror precis som du att allt för få får möjlighet att uppleva detta. Vilket jag tror också leder till ett slags avstånd till naturen som gör att allt för få tycker att det är något att vara rädd om. Jag tycker mig se allt mer skräp och förstörelse när jag är ute nu jämfört med bara några år sen. En sorlig utveckling då vi behöver värna om den så vi inte förstör den ännu mer.
Bilen förmedlar helt klart den där tysta glidande känslan som är så förknippad med vatten och dessa fåglar tycker jag.
Tack så mycket Lena och jag tycker såklart att det är roligt att dela med mig av mina upplevelser och berätta om hur jag upplever naturen och mina möten. Men alltid roligt att höra när någon uppskattar det! ;)
Jag, håller med dig i varenda ord om naturen, människan håller successivt på att förlora sina band till naturen. Det vi inte verkar förstå (i alla fall inte en del av oss) är att vi är beroende av naturen. Vi är en del av den och klarar oss inte utan den. Att den har blivit en soptipp är precis som du skriver något som vi måste få till en ändring på. Jätte-roligt att du tycker om bilden på storlommen. Tusen tack för din kommentar! =)
Skicka en kommentar