Under gårdagen fick jag svar från Landshövdingen i Östergötlands län på det öppna brevet som jag skrev den 14 oktober. Tyvärr tycker jag att landshövdingens svar är väldigt intetsägande i frågan och han verkar hålla näsan högt och försvara deras agerande, trotts att länsstyrelsen faktiskt fick sitt skyddsjaktsbeslut hävt av kammarrätten. Sammanfattningen på kammarrättens dom (länk) lyder enligt följande:
”Sammanfattning
Det ankommer på länsstyrelsen att visa att samtliga grundläggande förutsättningar är uppfyllda för beslut om skyddsjakt. Kammarrätten anser att utredningen ger tillräckligt stöd för bedömningen att det inte fanns någon annan lämplig lösning. Det har dock inte visats att den aktuella skyddsjakten inte riskerar att försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Länsstyrelsen har inte heller, med hänsyn till att målet med skyddsjakten var att förhindra allvarlig skada, visat ett tillräckligt tydligt samband mellan åtgärden och det förväntade resultatet. Länsstyrelsens beslut ska därför upphävas.”
Länsstyrelsen har alltså fått kritik av kammarrätten här för att man inte har tagit hänsyn till arten bestånd och upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde här i södra Sverige. Inte heller tycker kammarrätten att länsstyrelsen har kunnat motivera skyddsjaktens förväntade resultat tillräckligt tydligt i sitt beslut, länsstyrelsen har inte tillräckligt påvisat att skyddsjakten med beslutad utformning löser det problem de hävdar att den är tänkt att lösa.
När jag nu i mitt öppna brev frågar landshövdingen om vilka preventiva strategier som länsstyrelsen nu arbetar med för att förebygga att denna händelse upprepas, så får jag egentligen inget svar alls, bara att länsstyrelsen äger frågan och att de arbetar med den, vilket jag redan visste. Detta svar från landshövdingen får mig nu att fundera om länsstyrelsen över huvud taget har några preventiva strategier? Ja, den frågan kan bara länsstyrelsen och landshövdingen själva svara på.
Preventiva åtgärder och dialoger om detta bedömer jag som en förutsättning för att vi ska kunna ha en levande landsbygd där vi kan leva sida vid sida, människa, tamdjur och rovdjur. Personligen tycker jag att det är riktigt, riktigt dåligt att landshövdingen inte kan ge ett mer tydligt och rakt svar på min fråga. Ännu en gång skäms jag djupt för att vara östgöte!
fredag 16 oktober 2020
Svar på mitt öppna brev till Landshövdingen i Östergötlands län – 2020-10-14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var inte mycket till svar du och märkligt att det alltid är djuren och naturen som drar sista strået när det kommer målkonflikter :(
Hehe, nej det var ett riktigt nonsenssvar tycker jag. Visst är det så att naturen och djuren som alltid drar det sista strået. Det är så sorgligt och jag hade hoppats på att vi nu skulle kunna hitta ett bra sätt att leva tillsammans, sida vid sida rovdjur, tamdjur och människor. Hoppas att jag har fel och att det kommer att kunna bli så. ;)
Hade argumenten för skyddsjakten varit självklara så hade du fått ett tydligare svar - och inte som nu ett icke-svar...
Terje - ju mer jag tänker på det så tror jag faktiskt att du har helt rätt i det du säger! Tack för din kommentar och ditt stöd! 😊
Skicka en kommentar