Glad Påsk!

Jag vill önska er alla läsare en riktigt Glad Påsk med denna skogstupp...

Fokuserad i mörkret...

En liten sparvuggla sitter alldeles fokuserat i den dunkla skogen, snart är det natt och dags för att ge sig ut i mörkret för att jaga...

Dimmig vårmorgon...

En tidig morgon i börja av våren låg dimman tät över slätterna nedanför Kolmårdsbranterna. Den annars så bekanta vägen förvandlades plötsligt till en väg in i det okända...

Dags att feja...

Så har tiden kommit då det är dags att feja hornen och bli en ståtlig och respektingivande råbock...

Vårens sista frostmorgon...

En bild från vårens allra sista frostmorgon...

Råbocken gör entré...

Den ståtliga råbocken gör entré...

Äntligen!!!

Idag var tiden äntligen inne. Denna morgon var den första detta året som storlommen syntes till här i sjöarna i Kolmården, äntligen får jag lova att säga! Som jag har väntat på att denna dag ska komma. Deras rop, deras kurrande ljud och att Kolmårdsskogen återigen ska få tillbaka sin själ. 

Jag bjuder här på tre olika bilder från denna söndagsmorgon då mitt första möte med storlommen för i år ägde rum...

Solens sista strålar i Kolmårdsskogen...

Sakta går solen ned över Kolmårdsskogen. Försiktigt letar sig solen in mellan träden ute på myren. Försiktigt smeker den tallarna med sitt varma, orangeröda ljus. Ännu en dag är på väg mot sitt slut...

Rådjuret gäspar...

"Fjolårskidet" gäspar försiktigt samtidigt som råbocken och geten slumrar i den stilla och mörka skogen...

Tranorna anländer...

Vårmorgonen gryr och tranorna anländer till de väldiga fälten nedanför Kolmårdsförkastningen för att äta upp sig...

Ett träds historia...

Alla träd har en historia, precis som det här gamla trädet. Just det här trädet är beläget långt in i Kolmårdens mörka och kuperade skogar. En gång fanns här också en boplats med människor. Det är något märkligt med just den här platsen, för varje gång jag passerar här så kan jag inte låta bli att fantisera över platsens historia och framför allt trädets. Om trädet ändå kunde berätta för oss om det förgångna och vad det fått uppleva genom alla de åren som det stått här och vuxit sig så stort och ståtligt.

Jag kan inte låta bli att fundera över vilka fåglar som suttit i det, vilka älgar som betat på det och även vilka grisar som bökat runt under det. Har rådjuren ätit dess frukt? Hur många djur och människor kan det egentligen vara som har på ett eller annat sätt fått tagit del av detta träd genom alla de åren det stått på den här platsen?

Vilka var de människor som bodde här och vårdade det? Varje vår eller höst hamlade dessa människor säkert trädet och såg efter det!? Vem var han eller hon som en gång i tiden hade fröet i sin hand och bestämde sig för att plantera det just här?

Ja, som ni ser blir frågorna kring trädet många bara man sätter igång och funderar lite. Men dess sanna historia är bara trädet själv som känner till och vi får sorgligt nog aldrig ta del av den, utan kan bara fantisera om den...

Havsörnen som inte fick vara i fred...

Dessa örnar är så mäktigt att få möte och studera. Här en bild från ett av mina senaste möten, där havsörnen inte alls fick vara i fred. Det var hela tiden kråkor, kajor och korpar som var och trakasserade örnen, genom att dra den i fjädrarna eller göra skenanfall mot henne.

Slutligen blev havsörnen trött på läget och vek ut sina enorma vingar och gled därifrån. Alltid lika mäktigt och respektingivande när man ser hur stora de faktiskt är...

Den mörka silhuetten mot kvällshimlen...

Inifrån skogens mörka dunkel hörs ett starkt hoande. Plötsligt drar en mörk silhuett förbi mig ljudlöst och på låg höjd. Jag förstår att det är den hoande kattugglan om nu ger sig ut på jakt...

Den lilla haren och den farliga skogen...

Ensam i mörkret springer den lilla haren i full fart från den mörka och farliga skogen...