Tidigt en sommarmorgon sitter enkelbeckasinen högst upp på en stubbe och lockar med sitt omisskännliga läte. Skogen har visserligen förändrats från en lummig vy till ett kalhygge – en förändring jag sörjer – men mötet med den spelande beckasinen förgyller ändå stunden...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar