I det otroligt vackra kvällsljuset står en älgkalv och vädrar med sin stora mule, utan tvekan så försöker hon att få vittring på mig. Kanske för att avgöra om jag är en människa, en sådan där farlig typ?! Flera gånger försöker den lilla älgkalven att lyfta mulen och vädra min doft, men hon lyckas inte. Det är precis vindstilla, så det är sannolikt svårt att känna doft av mig där jag sitter längre bort. Precis stilla sitter jag med min kamera och är beredd på att göra flera bilder. Den här bilden blev ändå en bild där både det komiska i älgkalven uttryck varvas med det otroligt vackra guldljuset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar