Kronhjortstjuren på hällmarken...

Är det något som det finns rikligt av här i Kolmårdsskogen så är det tallhällmarker. Hällmarker, ofta helt vita, då de är fullbelagda med vitmossa och tallar som växer om var annat uppe på dessa höjder. Dessa områden har ofta ett ganska gott siktdjup, då tallarna sällan växer så tätt här uppe på hällarna. Det är därför relativt enkelt att se om något befinner sig eller rör på sig en bit bort från dig om du är på dessa hällmarker.

Just dessa hällmarker blir också ofta spelplatser för tjädertuppar under våren och hösten. På något sätt är faktiskt just den här naturen något som karaktäriserar Kolmårdsskogen, även om det är långt ifrån den enda skogen här i landet som som hyser tallhällmarker.

Något annat som är ganska typiskt för Kolmårdsskogen är alla dessa kronhjortar som hörs bröla under den tidiga hösten. Ett djur som verkligen är flyktigt och som gärna verkar i det dolda och absolut inte vill exponera sig i onödan. En jägare sa till mig en gång; "kronhjorten är skogens eget spöke". En liknelse som jag tycker verkligen är talande för den ståtliga kronhjorten och dess beteende.

Med tanke på det ni nu vet efter att ha läst stycket här ovan, så blir bilden i det här inlägget därför signifikant för just Kolmårdsskogen, då kronhjorten står och spanar på mig uppe på en tallhällmark. Är det inte vackert att få möta den vackra kronhjortstjuren uppe på den vackra hällmarken i det blå morgonljuset?!