I den dokumentärfilm som gjordes av finska Yle om Hannu Hautala (Hannu Hautala - arvet efter legenden) berättade Hautala gladeligen om sina bilder, naturen och inte minst sig själv och sitt liv. Minns så väl en del av dokumentären där Hautala kördes ut i skogen med en fyrhjuling (eftersom att hans knän var dåliga) för att få fota kungsörn en allra sista gång. Det leendet Hautala hade efter att han gjort sina bilder gick inte att ta miste på. En så oerhört glad människa är verkligen inte ofta man får uppleva. Vi människor behöver sannerligen naturen för att må bra, det tycker jag detta är ett tydligt bevis på. Även om kroppen och människan inte alltid orkar, så ger naturen kraft tillbaka till oss, hela vägen in i själen!
Med det här inlägget vill jag visa min stora tacksamhet till Hannu Hautala för all den inspiration som han delat med sig av genom alla åren, både i form av bilder och sina fantastiska böcker. Tack för allt Hannu Hautala!
En bild på en Gluttsnäppa som här studerar hur ovädret sakta drar in över Fulufjället...
2 kommentarer:
Fina ord om en stor och betydelsefull naturfotograf! Har haft glädjen att träffa honom ett flertal gånger och kan se hur stor betydelse och inspiration han gett till finsk och nordisk naturfotografi. :)
Tack Terje för dina ord till detta inlägget. Jag har många av Hautalas böcker här hemma och de är verkligen fina att titta i. Delar verkligen din uppfattning om hans stora betydelse för finsk och nordisk naturfotografi. De flesta naturfotografer som har intresse och varit med ett tag vet såklart vem Hannu Hautala är.
Önskar jag hade haft samma lycka som du och fått träffa Hautala åtminstone en gång och fått höra honom berätta om sitt naturfotograferande.
😊🙏
Skicka en kommentar