I några små träd sitter en kattugglefamilj och lapar värme från den gyllene kvällssolen. Ett fint möte som hela tiden iakttas av mamma kattuggla, som sitter lite längre bort. En dag då jag besöker dem sitter två av ungarna tätt, tätt intill varandra för att hålla värmen i det kylslagna vintervädret.
Det är inte första gången jag upplever detta, men på något sätt är det varje gång så fint att få se kattuggleföräldrarnas små ungar. Det allra finaste de har och det som de bryr sig allra mest om just nu. Inte alls svårt att relatera till det egna föräldraskapet och mina egna barn.
De första veckorna som kattuggla verkar inte särskilt spännande, då de mer eller mindre verkar gå ut på att sitta och invänta mörkret, då mamma och pappa kommer med mat. Men snart är de gamla nog att ge sig av själva. Nu är de åtminstone så pass stora att de kan byta träd själva och hitta en avskild plats där de får vara ifred, men ändå få värme från solen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar