Visst har jag tidigare mött sparvhöken många gånger. Men den här gången blev det ett litet annorlunda möte, då jag egentligen satt och väntade på storlommarna vid strandkanten intill en sjö här i Kolmården.
Plötsligt började ett gäng med ladusvalor flyga en bit ut över sjön för att fånga insekter som fanns strax över den blanka vattenytan. Efter en liten stund var inte längre ladusvalorna ensamma längre. En mycket större, men nästan lika snabb silhuett flög runt bland de kvicka små svalorna, men den stora silhuetten jagade inte insekterna, utan de kvicka ladusvalorna.
Blixtsnabbt försvann ladusvalorna iväg åt olika håll, då de upptäckte detta. Den stora silhuetten, som visade sig vara en sparvhök, gled sakta över mig där jag satt vid strandkanten. När den var precis över mig studerade den mig noga, noga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar