Det stora skådespelet...

Knappt har sommaren hunnit lämna Kolmården, innan det är dags för "det stora skådespelet". Ja, nu undrar ni såklart vad jag menar med detta? Jo ni förstår att på sensommaren/tidig höst så förvandlas skogarna här i Kolmården till en väldig arena för de stora kronhjortstjurarna som ska göra upp om vem som är starkast och därmed mest lämpad att få para sig med hindarna. Vad jag pratar om är såklart kronhjortarnas brunst.

Under flera kvällar har jag i år haft möjligheten att få studera hur de stora tjurarna gjort upp med varandra. Ofta väljer de speciella platser i skogen för just detta. Många av tjurarna har därmed vandrat långa sträckor för att komma till just en sådan här brunstplats.

Lätet av tjurarnas rop runt om i skogarna kan sannolikt vara ganska otäckt för någon som aldrig tidigare hört detta ljud. Så fort eftermiddag börjar att bli till kväll så fylls skogarna av ljudet från tjurarnas brölande rop. När en tjur ropat, svarar rivalen från sitt håll. En kraftmätning om vem som låter kraftfullast har därmed påbörjats. Är kraften på ropen snarlika så blir nästa steg att kraftmäta på brunstplatsen, vid sidan av varandra.

I år har jag under flera kvällar och morgnar haft möjlighet att få bevittna och studera det stora skådespelet. Vid flera tillfällen har de väldiga tjurarna kommit utspringandes ur skogen till brunstfältet och längs en bäck har de kraftmätt mot varandra, genom att gå fram och tillbaka på varsin sida om bäcken och ropa på den andra tjuren. Vid några tillfällen hände det också att de stannade till och den ena tjuren tog sig över bäcken för att kraftmätningen skulle kunna tas till nästa nivå, nämligen att mäta kraften med hjälp av hornen. När två stora tjurar slår ihop i väldig kraft blir det en väldig smäll och det är inte alls konstigt ibland att de kan skada varandra så svårt att en av dem avlider. Jag har till och med läst och sett bilder på tjurar som fastnar i varandra och därmed omkommer de båda. Men i de allra, allra flesta fall går det bra och den ena ser sig besegrad och lämnar brunstplatsen. Kvar blir då den starkaste tjuren med alla sina hindar.

Detta skådespel pågår inte under en kväll, utan oftast under ett par veckor. Mot slutet är såklart tjurarna väldigt trötta. Jag har vissa år till och med bevittnat hur tjurar ligger ned och ropar, helt enkelt för att de är så utmattade att de inte längre orkar stå upp. Tillslut är det i alla fall en tjur som vinner och därmed även möjligheten att få para sig med hindarna. Under brunsten vaktar såklart den starkaste tjuren sina hindar så att ingen annan rival smyger sig nära och parar sig med någon av hindarna.

Att få uppleva "det stora skådespelet" är riktigt mäktigt och jag njuter varje år av att få se hur de stora tjurarna kommer fram ur skogarna och visar upp sig. Det är annars väldigt sällan man får se dessa stora herrar eftersom att de i vanliga fall är mycket skygga och håller sig djupt inne i de mörka skogarna.