Rådjur i morgondimman...

En dimmig och disig sommarmorgon vandrar en råbock sakta över ett fält och genom den täta dimman. På ett tryggt avstånd stannar han upp och tittar på mig länge. Länge är just ett bra ord som beskriver hur vi tittade på varandra, råbocken på mig och jag på råbocken, men genom min kamera. Sedan sänker han sakta huvudet, tar en bit gräs med munnen och vandrar sedan tuggandes vidare in i den täta dimman. Snart syns han inte längre och kvar är bara jag och ett tomt, dimmigt och grådisigt fält...