Råbock i eldig soluppgång...

När dimmstråken ligger tungt över fälten i den fuktiga juninatten, är råbocken ute på fältet för att äta. Då allt är precis tyst hajar han till då jag stannar till med min bil för att göra den här bilden. En bild som i mitt tycke andas atmosfär och där djuret utgör en viktig del i landskapet. Jag tycker att det är riktigt spännande att få göra just den typen av bilder. Som jag skrivit om tidigare så är dimma också väldigt tacksamt att fotografera, inte minst då morgonljuset gör entré, som på den här bilden...

Storlom i high key...

Visar idag upp en annorlunda bild på en storlom som kommer flygande. Bilden är av typen "high key", vilket betyder att den är rejält överexponerad och fräter ut i högdagrarna. Jag tycker att high key -tekniken fungerade väldigt bra på storlommen och just det här motivet...

Älgporträtt...

Visar idag fram ett porträtt på en älgko som jag hade ett fint vårmöte med en tidig morgon, strax efter solens uppgång. Drottningen stod här och åt tall då jag kom och störde. Det blev ändå några fin porträtt på hennes höghet, innan hon åt vidare...

"King of the hill"...

Här står kungen av den lilla kullen med tallskog. Han sträcker sig för att visa vem som bestämmer och vem som är "herren på täppan" i den här delen av skogen. Glömmer aldrig alla de konfrontationer jag hade med Torkel. Många bilder blev det och många härliga möten i min underbara Kolmårdsskog...

Älgmöte i svartvitt...

I det karga höstlandskapet står älgtjuren ute på den plöjda åkern och betraktar mig med betänksamhet. Kanske är min närvaro inte helt uppskattad?! Ändå blev detta ett fint och härligt möte i den härliga höstsoluppgången...

Snöpuder på den lilla våtmarken...

Vintern har äntligen kommit till Kolmårdsskogen - landskapet var till en början vackert vitt pudrat, tills snön kom i större mängd. Den här bilden gjorde jag vid den lilla våtmarken, då den var vackert vitpudrad. Nu är den garanterat helt inbäddad i det vita täcket. På något sätt tycker jag ändå det är något speciellt med det blå morgonljuset, kölddimma och det försiktigt vitpudrade landskapet...

Långt ut på fältet...

Långt ut på fältet, bland höstraps och dimstråk står råbocken ståtligt och spanar. Plötsligt hör han något bakom sig och vänder sig försiktigt om. En riktigt magisk och vacker syn att få uppleva och fotografera...

Skog inbäddad i dimma...

Visar idag fram en bild från en vacker och dimmig Kolmårdsskog. Jag har i tidigare inlägg visat fram hur de dimmiga slättlandskapen sett ut då de varit solbelysta. Idag visar jag istället fram en bild som berättar och visar hur dimman ser ut i skogen, då vädret är molnigt och inte solen tränger igenom det tjocka molntäcket och orkar sig ned i dimman. Även dessa dimmiga landskap är på något sätt vackra och inte minst spännande...

Dimmigt landskap...

En bild från ett dimmigt sommarlandskap i det allra bästa gryningsljuset. Här dansar älvorna försiktigt fram över de vidsträckta fälten och hagmarkerna. I förgrunden står den gamla knotiga björken som en mörk silhuett - en soldat i givakt.

Dimma är verkligen något jag är väldigt förtjust i och tycker är väldigt spännande att fotografera, inte minst då landskapen nästan täcks med olika skikt av dimma som på denna bilden. Tittar solen fram blir det intressanta och spännande ljusfenomen i dimman. Är det mulet blir det istället mer mystik i bilden och mer melankoli. Så när älvorna dansar över fälten är jag utan tvekan beredd med kameran...

Lappugglans unge...

Visar idag fram en porträttbild från ett möte jag hade en tidig sommarkväll med lappugglans unge. Ett magiskt och nästan sällsamt möte som jag aldrig kommer att glömma...

I soluppgångens första ljus...

I det daggvåta fältet sitter den lilla fältharen i sommarmorgonens allra första solstrålar, då solen sakta går upp över trädtopparna. Samspelet mellan fältharen och solen var det som väckte mitt intresse och fick mig att göra just den här bilden, så fascinerande att få se och fotografera...

Vägen genom mörkret...

Det går en väg genom skogen, en väg vi alla färdas på genom vinterhalvårets täta mörker. När jag stod där på vägen med min kamera och gjorde den här bilden, var tankarna hos mig just detta. Jag såg tydligt framför mig hur vi alla, sakta men säkert färdas fram på en slingrande väg vi inte ser änden på, precis som denna. Vi vet dock att när vi kommer ut på andra sidan, så kommer det att bli ljusare. Just nu är vi längst in i mörkret, en klen tröst är dock att vi nu sakta men säkert börjar att se ljuset...

Vinterljus...

En bild från slutet av december månad 2024, där det rödfärgade och härliga vinterljuset plötsligt bröt igenom det grå molntäcket och lyste upp den annars så mörka skogen. Visst är det något visst med det rödfärgade eftermiddagsljuset på vinterhalvåret?

"Bara" ett fönster...

Åh, vad roligt idag visar han bara ett fönster kanske ni tänker?! Ja, om man ser det från det perspektivet så är det klart att bilden inte blir särskilt spännande. Men min tanke när jag gjorde den här bilden vara att fönstret ändå var något spännande. Den reflekterar det som finns framför det, men det går också att se vidare genom det och vad som finns på andra sidan. Därmed anser jag att ett fönster faktiskt kan vara just ett fönster in i framtiden...