Pärlugglans silhuett mot himlen...

I skymningen syns pärlugglans tydliga silhuett mot den klara kvällshimlen...

Storlommen i morgondimman...

Det är stilla, tyst och dimmigt över storlommens rike här i Kolmården. Klockan är inte alls mycket, utan solen håller sakta på att gå upp över trädtopparna. På stranden där jag sitter är vattnet precis spegelblankt och dimman rör sig sakta över vattenytan. När solens strålar orkar sig över trädtopparna uppenbarar sig en välkänd silhuett i dimman - storlommen är här...

Den lilla sparvugglan jagar...

På en liten gren sitter den lilla sparvugglan och spanar efter ett byte...

Svanfamiljen...

Från ett möte i gryningen i vintras, då en sångsvansfamiljen hade samlat ihop sig på isen...

Den lilla skogsbäcken...

Den lilla skogsbäcken forsar fram genom den mörka och annars tysta skogen...

Nära möte med bävern...

Så har äntligen vårdagarna blivit så passa lång och ljusa att det är möjligt att följa och fota bävrarna igen. Här från ett nära möte med en bäver här i Kolmården...

Så skimrande var aldrig havet...

Så skimrande var aldrig havet...

"Så skimrande var aldrig havet

Och stranden aldrig så befriande

Fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra

Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande

Som när du gick vid min sida

Mot solnedgången, aftonen den underbara

Då dina lockar dolde mig för världen

Medan du dränkte alla mina sorger

Älskling

I din första kyss"

/Evert Taube

Bred dina vida, vita vingar...

Sångsvanen breder ut sina vida, vita vingar ute på den stora myren...

Ensam i den mörka skogen...

Ensam i mörkret är sannolikt många personers mardröm, men den här lilla rågetens vardag - att varje natt få sova ensam i den mörka skogen...

De små, sköra, vita vårblommorna...

Den underbart vackra tiden är nu här, då alla vitsipporna står i full blom ute i skog och mark. Små, sköra vårblommorna som bitvis spridit ut sig som mattor och hälsar vårens värmande vindar välkomna. Visst är det ett tydligt tecken på att våren inte längre tvekar utan nu är här för att stanna.

Ibland önskar jag dock att det var möjligt att stanna upp allt och få uppleva denna årstid under en längre tid, för ibland känns det som att allt går så fort och att man inte riktigt hinner med. Men jag brukar försöka att tänka att så länge jag är medveten om detta, får jag allt försöka att ta vara på tiden så gott jag bara kan, här och nu...

De uråldriga trädens figurer...

En svartvit bild på de uråldriga trädens figurer, från en plats i den gamla ekskogen...

Första mötet med pärlugglan...

Det är skymning i skogen och jag ska snart får vara med om något som jag längtat efter under många år - nämligen att få träffa den lilla pärlugglan. Det är en litet huvud med intensiv blick som plötsligt tittar ut ur det gamla trädet. Nyfiket och frågandes är dess blick, vem här och vad gör du här?

Efter en liten stund väljer den att sätta sig lite längre bort på en gren och iaktta mig varsamt, samtidigt som jag glatt jobbar med att få till lite fler bilder. YES, vilken tur jag har och vad underbart att äntligen få möta denna mytomspunna lilla söta uggla.

Efter ett tag byter hon gren och sätter sig och slumrar lite grann. Här blir hon sittandes i det sista ljuset fram till dess att hon återvänder in i sin håla i trädet. När jag sakta går där ifrån och vänder mig om ser jag en vinge som sticker ut. Kanske var det ett sista farväl hon nu hälsar mig!?

Skymning över Kolmården...

Solen har precis gått ned bakom Kolmårdsskogen, samtidigt som himlen färgas vackert rosa och lila...

Älgmöte...

Älgmöte med två älgar som här stiger ur skogen när det börjat att skymma...