Vårens fortsatta frammarsch

Våren har inte stannat av utan fortsätter sin marsch med stormsteg, detta trots kyla och kalla nätter. Under gårdagen noterade jag att vitsipporna hade slagit ut och även att det börjat att grönska på fälten. Jag tog en sväng till skogen under lördagskvällen för att se om rådjuren stod få det lilla fältet som vanligt. Mycket riktigt, eftersom det hade börjat grönska här fanns det gott om mat för dem. I skogen sjöng idag bofinken, trots den starka blåsten. Blev en bild på både hona och hane.

Kväll med vårsång

Fredagen avlutade jag med en kvällspromenad ned mot de små fälten som finns i närheten här hemma, ihop om att få till en bild på rådjuren, som brukar stå här mot skymningen. Visst såg jag rådjur, men på håll. De var alldeles för långt bort för att det skulle vara möjligt att få till en bild. I stället stod jag och njöt av dagens sista solstrålar, som med sitt varma ljus målade fälten alldeles gul-orangea. Det visade sig vara fler än jag som njöt av de varma solstrålarna. Plötsligt kom det en liten rödhake och satte sig precis bredvid mig i en buske och sjöng sin fina vårsång. Ett vårtecken så fint att jag vid kvällningen kunde somna med ett leende på läpparna över den fina vårupplevelsen den lilla fågeln bjudet på den kvällen.

Den brandhärjade skogen

I en del av skogen kring Fjällmossen (som jag skrev om tidigare i veckan), har det gjorts en naturvårdsbränning. Här är det precis svart på vissa ställen, både på marken och träden. De träd som har blivit brända ser precis ut som svarta spökträd. Det finns också delar av skogen här där elden inte har fått härja lika hårt. Kontrasten här är väldigt vacker och påtaglig mellan det döda och det levande. Det går att hitta svarta döda träd som står eller ligger i den grönaste och frodigaste mossan och som sprudlar av liv. Här kommer några bilder jag gjorde på detta.

Talgoxen och skogen

Nästan varje gång jag är ute i skogen hör jag ett välbekant ljud, ljudet av en sjungande talgoxe. Jag vet att ni som har följt mina inlägg här på bloggen tidigare har fått se många bilder på talgoxen. Denna fågelart må vara en av Sveriges vanligaste, men på något sätt så tycker jag ändå den är vacker i sin enkelhet och med sin glada sång. Att möta den sjungande talgoxen i skogen tycker jag är ett tecken på att man kommit till en plats, en skog, fylld av liv.

En tidig morgon

En tidig morgon spatserade fasantuppen omkring ute på fältet, inte långt hemifrån. Dessa tuppar slutar aldrig att fascinera mig. De är som ängarnas och slätternas egna grevar, spatserandes med huvudet högt och med en mantel av de vackraste av färger.

Den stora mossen

Som en stor bred sjö sträcker sig Fjällmossen från Krokek i väst, till Kvarsebo i öst. Fjällmossen är en mosse så stor att den benämns som ett av mellersta Sveriges största myrkomplex. Förra veckan gjorde jag en vandring över denna fantastiska mosse och upplevde den underbara naturen som erbjuds här. Förutom myren finns här gammelskog, berghällar, brandskog, små mörka vatten m.m. Det var fantastiskt att uppleva stillheten på den här platsen, när man stod och blickade ut över mossens stora vidder, samtidigt som solen gick ned. När mörkret nästan inneslutit mossen och den omkringliggande skogen, kom tranorna för att söka skydd inför natten.

Att fånga det sista ljuset

I fredags kväll var jag ute en sväng vid en av alla skogssjöar här i Kolmårdsskogen. Syftet var att fånga dagens sista ljus och stillheten här ute i skogen, när alla andra sitter hemma och har fredagsmys. Här kommer bilderna, så här kan det se ut i skogen en fredagskväll.

Att bli berörd

Igår var jag ute en sväng i skogen. Denna gång gick jag på stigarna som tog mig djupt in i Kolmårdsskogarna. Jag vandrade förbi sjöar, över hällar, genom snårskogar, över kalhyggen och kom tillslut fram till en mycket vacker gammelskog. Efter att ha lämnat stigen och utforskat gammelskogen hittade jag plötsligt två träkors med de inristade texterna EDWARD och HUGO. På Edwards kors fanns också texten 17.02 1934. Vad hände egentligen på den här platsen 17/2 1934? Edward, Hugo vad gjorde ni egentligen så här långt ut i skogen mitt i vintern? Ingen tvekan om att ja blev berörd av detta. Mina tankar går till Er och jag kommer nog aldrig att sluta grubbla över vad som egentligen hänt på just den här platsen. Vila i frid, här ute i gammelskogen har ni den vackraste av alla begravningsplatser.

Morgon hos rådjursfamiljen

För exakt en vecka sedan vaknade jag tidigt. Jag kände på mig att rådjuren sannolikt stod ute på fältet. Inget att förlora tänkte jag och hastade mig iväg. Väl framme vid mitt rådjursfält, så stod hela rådjursfamiljen uppställda i det fina morgonljuset. Vegetationen på fältet gnistrade i solens strålar. Jag var naturligtvis tvungen att göra några bilder på detta.

Kniporna och det mörka vattnet

När du hittar en liten skogstjärn långt ute i skogen, har du då tänkt på att den ofta har ett stilla och mycket mörkt vatten? När så en liten knipa simmar runt i tjärnen så lyser den upp vattnet, som ett litet ljus i mörker. I söndags då jag var ute en liten sväng i skogen, upptäckte jag precis ett sådant litet ljus ute på en skogstjärn. Det var en kniphane som simmade runt och uppvaktade en hona. Här är några bilder som jag gjorde vid det här mötet.

Sångsvanarna i skymningen

Vill visa en bild jag gjorde på två sångsvanar som flög förbi här hemma över huset, i den fina solnedgången.

Ett träd olikt de andra

Plötsligt stod det bara där... trädet!
Ett träd som inte liknade något av de andra träden runt omkring. Det stod för sig självt i en sluttning. Hade någon planterat det här trädet här? I så fall, varför stod det här i skymundan, ville någon dölja det?
Många frågor dök upp i mitt huvud, när jag såg det här trädet och bilden. 
Varför hittade just jag det här trädet?
Jag var tvungen att sätt mig ned och fundera en liten stund. Ett ordspråk säger att  "Lika söker lika". Kan jag ha något gemensamt med trädet, sticker vi ut, är vi olika alla andra på något sätt?

Att göra bilder i de stora skogssalarna

Kolmårdsskogen är en mycket mytomspunnen skog med fullt av varierande natur. Här finns allt från granskogar, tallskogar, blandskogar, sumpskogar, skogar med branter, skogar med små mörka vatten osv. I vissa delar av skogarna har träden vuxit sig så stora och höga att de utgör en sorts pelare till väldiga skogssalar. Att få komma in i en sådan skogssal och göra bilder under rätt ljus (vad nu rätt ljus är) är helt fantastiskt enligt mitt tycke. Här trivs jag som fisken i vattnet, att få vara i dessa salar, känna rummet, höra tystnaden ger mig kraft. Tänk om dessa skogar kunde berätta om den historia som de varit med om eller kanske till och med varit en del av...

Åter sjunger skogen

Häromkvällen när jag var ute och tittade efter rådjur upptäckte jag att skogen inte längre är tyst på kvällarna. Fåglarna är åter här och sjunger. Det går bland annat att höra sånger från koltrast, bofink och talgoxe. Här är en bild jag tyckte passade detta inlägget, en sjungande talgoxe i eftermiddagsljus.