En bild från den mörka, murriga höstskogen. En skogsbild som för mig berättar om det blå mörka ljuset och om stillheten som infinner sig allra bäst såhär i november. Skogen såhär i november är inte alls lika ljudlig och sprudlande av fåglar och annat liv. Nej, i november är det tyst och skogen liksom sover i väntan på den kalla vintern. Även om jag älskar våren och allt vad den innebär så tycker jag ändå på något underligt sätt att det nästan är allra härligast att vara i skogen den här tiden på året. Inte minst för det stillsamma, vackra, utan även det dova ljuset och stämningen som novemberskogen innebär.
Visar idag fram en novemberbild från Kolmårdsskogen, som är en dubbelexponering, en bild i skärpa och en i oskärpa och där den andra bilden även är gjord med kamerarörelse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar