Ni som följt min blogg under flera år vet att älgen är ett djur jag känner väldigt starkt för. Ett djur jag verkligen älskar att få möta där ute i skog och mark. För mig är detta djur på något sätt nästan lite övernaturligt, då de är skickliga på att gömma sig, de dyker upp när jag minst anar och är nästan sagolika att studera där de sakta lunkar fram genom skogen.
Jag ska nu berätta om ett mycket speciellt älgmöte jag en gång hade, inte alls långt ifrån där jag bor utanför Norrköping. Detta hände på våren, i april månad närmare bestämt (årets kanske allra bästa älgmånad, sett till antalet möten). Det hela började med att jag oförklarligt vaknade någon gång mellan klockan tre och fyra på morgonen och kände på mig att älgarna var tillgängliga för fotografering. En mycket konstig känsla som jag inte alls kan förklara. Jag låg där i sängen och funderade lite innan jag insåg att jag var tvungen att gå upp och se om detta var sant.
Jag greppade min kameraväska och åkte iväg mot den plats där jag trodde älgarna skulle uppehålla sig. När jag väl började närma mig platsen såg jag att det på vägen stod en stor älgko och hennes årskalv. En fantastisk syn, för bakom dessa älgar stod det ytterligare två älgar till. Jag vevade ned fönstret på min bil och kunde under kanske femton minuter fotografera älgko med kalv som vandrade runt kring platsen och smaskade på det färska gräset och diverse grenar.
Än idag förstår jag inte hur jag kunde känna på mig att älgarna var här. Det är och förblir en gåta, men det konstiga är att detta har hänt flera gånger, fast med andra platser här i Kolmårdsskogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar