I den tysta, mörka och stillsamma skogens lilla tjärn simmar en sångsvan sakta omkring och letar föda. Här i det svarta och stilla vattnet, omgärdat av väldiga granar och tallar finner hon den stillhet hon söker. Hennes kritvita fjädrar gör att hon redan på långt håll inne i skogen syns som en vit prick mot det kolsvarta vattnet.
Det är svårt att låta bli att betrakta hennes oskuldsfulla vita fjäderdräkt där hon simmar i den mörka skogstjärnen. Även om sångsvanarna nog aldrig lämnat oss för varmare breddgrader, så är det ändå så underbart att få se dem lite mer frekvent nu i skogen och snart även på fälten. Kanske är det ett mycket försiktigt, men tydligt tecken på att våren stundar?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar