Från en grantopp hörs en liten sparvugglas rop i skymningen, precis i den stunden då dagens allra sista ljus försvinner och dag förvandlas till kväll. Det är alltid lika roligt att möta den lilla sparvugglan, oavsett om det är nära eller som vid det här mötet på lite längre håll. Vetskapen om att hon ändå finns där i skogen, även om hon inte syns och vakar i någon gran eller tall, tycker jag förhöjer hela naturupplevelsen när jag är i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar