Idag visar jag fram en serie bilder från en mycket tidig vintermorgon, då jag hade ett väldigt udda, men mycket fint möte med en havsörn. Mitt ute på ett stort fält skymtade jag plötsligt en stor "klump" då jag kom åkande med min bil. Den stora "klumpen" uppvaktades ideligen av ett gäng kråkor och kajor, som tydligen var måttligt irriterad över "klumpens" närvaro. Ju närmare jag kom denna "klump" desto tydligare såg jag att det var något levande, eftersom att den rörde på sig då och då.
Ganska så snabbt insåg jag nu att detta måste vara en örn, då den var påtagligt större än fåglarna som cirkulerade i luften runt omkring. Självklart saktade jag ned och vevade ned rutan, då jag såg att ingen bil låg bakom mig, eller kom åkande i mötande riktning.
Givetvis var jag beredd på att havsörnen skulle flyga därifrån, eftersom att en stor bil på 30 meters avstånd kunde kännas aningen obehagligt för den. Men icke!
Havsörnen satt kvar länge, länge och spanade. Den hade landat i snön och satt med benen nedstuckna i den vita massan. Den kikade sig omkring och i kamerans sökare kunde jag se hur fjäderdräkten "gungade" i havsörnens snabba kast med huvudet. Mäktigt!
Först när en bil plötsligt kom och körde om mig bestämde sig örnen för att det fick vara nog. Som på en given signal slängde den sig iväg med sina jätte-lika vingar och flaxade bestämt, så som bara en havsörn kan göra.
Det hela blev en mycket mäktig och ett minst sagt nära möte med en av våra kanske mest fantastiska och respektingivande rovfåglar - havsörnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar