Sakta går solen ned bakom de ståtliga och höga granarna på andra sidan sjön. Årets allra sista sommardag håller precis på att nå sitt slut. Just den här dagen kommer jag att återkomma till i mina tankar nu när den kalla vintern nalkas. Bilden här i inlägget gjorde jag efter att familjen för sista gången den här sommaren hade picknick, badade och även fick chansen att uppleva de vackra storlommarna som patrullerande vår badsjö. En dag, en kväll som faktiskt är svårt att inte tänka tillbaka på.
För mig så säger just den här bilden så mycket om känslan där och då. Du vet den där känslan som infinner sig när något härligt precis håller på att ta slut och du upptäcker att nu är det snart över. En känsla av både glädje och sorg på samma gång och för att hindra att det sorgliga skall ta överhand så vill du egentligen bara trycka på pausknappen och stanna kvar i det som pågår just där och då.
En klen tröst är att det efter vinter blir vår och sedan sommar igen. Även om hösten är vacker, så är ändå våren med all sin livfullhet och prakt, en tid då allt det härliga ligger framöver.
Det här kan snabbt bli en dyster läsning, men faktum är att varje gång något avslutas påbörjas också något nytt spännande. Med dessa ord i tankarna så tycker jag att den här bilden utstrålar en stor portion hoppfullhet och får mig att känna och se ljust på den långa vinter som snart är ett faktum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar