Djupt in i grönskan ser jag ett stort ansikte som stirrar på mig med sina stora, svarta ögon. I den skira vårgrönskan gömmer sig en stor älgko. Hon har stenkoll på mig och vad jag gör, men verkar ändå bekväm med att stå där inne och bara spana på mig. Min närvaro bekommer henne på något märkligt sätt inte, för såhär står vi i cirka 40 minuter innan hon tröttnar och väljer att försvinna djupare in i grönskan, varpå sedan försvinner helt. Ett magiskt möte, med denna vackra älgko...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar