Nu ska jag berätta om några riktigt speciella möten som jag hade sent i somras. Dessa möten gav tillfällen att göra några annorlunda och spännande bilder på den lilla storlommen och hennes föräldrar.
Den lilla sjön där jag hade mina möten med den lilla storlommen var en tillsynes vanlig liten sjö, som på dagarna såg väldigt tom och ödslig ut. Men när kvällningen nalkades levde platsen upp. Under de kvällarna som jag satt här fick jag uppleva mycket, inte bara storlommarna, utan en också en mängd andra djur av olika slag.
På kvällarna satt jag bara här och njöt, jag njöt av stillheten och lugnet. När dimstråken sakta la sig över sjön kom plötsligt storlommens föräldrar flygandes och landade i sjön. Som från ingen stans dök den lilla ungen upp och och mötte sina föräldrar. Jag gissar på att storlomsföräldrarna varit i en annan sjö för att fiska och äta. Nu satte de genast igång med att valla runt den lilla storlommen och visa den hur man fångade fisk. Den lilla storlommen simmade ofta precis bakom den ena föräldern och försökte göra precis likadant. I samma stund låg den andra storlomsföräldern i en annan del av sjön och putsade sig blank och fin. Efter en stund så byttes de av.
Under flera kvällar kunde jag sitta här i dimman och bara njuta av dem och deras olika aktiviteter. Att lyssna på deras ljud och läten var väldigt rogivande, då storlommen har en del olika social läten som de gissningsvis samtalar med.
När mörkret sedan föll var ljudet så det enda som gick att höra från dem. Att sitta här och lyssna på skogens alla ljud gjorde att jag inte kände mig ensam, utan kunde njuta av att få vara nära storlommen på det här sättet.
Så en dag var den lilla sjön helt tom. Det kom inga storlommar i skymningen och landade och den lilla storlommen var helt bort. Gissningsvis hade de då begett sig iväg, kanske söderut eller till en annan mycket större sjö. Idag såhär några månader efter detta kan jag tänka att detta var en av sommarens alla höjdpunkter. Att få vara med i storlommens barnkammare på det här sättet är få förunnat och något jag kommer bära med mig lång tid framöver. Vem vet, nästa år kanske den lilla storlommen är tillbaka, nu som en vuxen storlom och kanske har jag möjligheten att få återuppleva allt detta på nytt?!
4 kommentarer:
Fin berättelse om livet i naturen. Hur "learning by doing" sker i alla typer av miljöer.
Jag hoppas du får uppleva samma sak igen till våren. Varför skulle du inte tänker jag? Djuren återkommer till platser de tycker om och som fungerar för deras avkommors utveckling.
Tusen tack Annica för din kommentar och dina tankar. Riktigt roligt att läsa att du tycker berättelsen här i inlägget var fin. Ja, att följa naturen så här nära är lite speciellt och på något märkligt sätt är det svårt att få nog. Jag vill bara se mer och mer och blir bara nyfiknare och nyfiknare. ;)
Ja, jag hoppas också att de kommer tillbaka till samma ställe även nästa år. Det vore härligt att få följa detta igen. =)
Vilken unik upplevelse, helt klart något utöver det vanliga. Bilderna känns väldigt kärleksfulla och rogivande ut, bara att gratulera att ha hittat en sån utkikspost. Hoppas att den lilla kommer åter nästa sommar så kanske du får möjlighet att uppleva samma sak igen, även om inget slår när man får uppleva något för första gången.
Lena - Ja, detta var en mycket speciell upplevelse som jag gärna vill uppleva igen. ;)
STORT TACK för dina tankar och ord om bilderna och inlägget.
Skicka en kommentar