Morgonen började tidigt som en ordinär luciamorgon med lucia på svt, denna gång från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. När det börjat ljusna ute, gav jag mig iväg för att titta till rådjuren som visade sig var långt ute på Kvillinge-slätten. Efter lite åkande hamnade jag nere vid en bäck, där jag brukar vända med bilen. Jag blev där fångad av det fina ljuset från soluppgången som lyste längs bäcken. När jag gick ut ur bilen hörde jag ett stort plask, men tänkte inte så mycket mer på det. Lite misstänksamt så spejade jag ändå i bäckens mörka vatten för att se om det var något där i, men vattnet flöt så still så stilla...
När jag hade gjort mina bilder på det fina ljuset i bäcken kom Gustav märkligt nog åkandes till precis samma ställe där jag befann mig.
När vi hade pratats vid en stund, så såg jag något som kom simmande i bäcken med små vågor i V-formation. Nu kommer det nog en bäver sa jag till Gustav på skämt. Men det visade sig mycket riktigt vara sant. För längs bäcken kom det en bäver sakta simmandes. Vi satte oss vid strandbanken och kunde fota bävern som i omgångar kom simmandes förbi oss. Gustav döpte denna bäver senare till Castor, då bävrar tillhör familjen "Castoridae" och släktet "Castor". Slutligen simmade bävern iväg längs ån bort mot ljuset. Förhoppningsvis får vi se Castor flera gånger framöver!
Varje år så sätter Holmen samman en kalender till alla sina anställda. Kalendern trycks på fin kartong från Iggesund, som är marknadsledande på just exklusiv kartong. Kalendern trycks på både på svenska och engelska och delas sedan ut till alla Holmens anställda i Spanien, Nederländerna, England och Sverige under december månad.
Nu är den här... Holmens kalender för 2015 och min storlomsbild har äran att få pryda kalenderns framsida, samt illustrera april månad. Detta känns naturligtvis jätte-roligt!
Här nedan har ni möjlighet att se hur det ser ut.
För mig är det viktigt att få vandra min egen väg i mitt skapande av bilder. Att ha möjligheten att göra just mina bilder när jag är ute i skogen. Att släppa loss både tankar och känslor och låta dem flöda och skapa just de bilder som jag ser. Det är viktigt att tro på sitt eget skapande och vandra sin egen väg. I slutänden kommer detta att berika fotovärlden, med just dina egna bilder...
Ibland kan jag känna att jag får inspiration av det mörka och övernaturliga att skapa mina bilder, speciellt i skogen. Jag har försökt att plocka ut de saker ur minnet, som jag kommer ihåg karaktäriserade spöken och övernaturligheten, i de sagorna jag läste eller lyssnade till när jag var liten. Att sedan försöka att illustrera detta och försöka förstå hur man kan göra det, är nästa steg. När jag hörde Röyksopps musik "Coup de Grace", då förstod jag att det här var musik som jag verkligen ville illustrera med mina bilder av det spöklika och övernaturliga. Prova gärna att titta på bilderna samtidigt som ni lyssnar på musiken.
Jag har fått en del frågor från er läsare om hur rådjuren, som jag fotade mycket under våren/sommaren mår nu under hösten/vintern. Vad jag har förstått så mår de bara bra. De går och äter upp sig på ängarna och åkrarna, precis när det börjar bli mörkt. Jag gissar att de förmodligen är väldigt glada över den hittills varma vintern, då det inte finns någon snö som de behöver krafsa sig igenom för att hitta mat.
Nu är det bara cirka två veckor kvar till vintersolståndet. Sedan börjar vi långsamt återigen närma oss tiden med de ljusare kvällarna. Även om jag tycker att varje årstid har sin charm, så ska jag inte hymla med att jag längtar efter att åter få följa rådjuren under de ljumna kvällarna med vackra solnedgångar...
Jag är ett gammalt träd som står vid en väg här i Kolmården. Längs denna vägen har det passerat många, många människor, djur och väsen under alla de åren jag stått här. När jag var en riktigt litet träd, höll jag många gånger på att bli nedtrampad både älgar och rådjur. Ibland hände de att de ville äta upp mina frodiga små grenar, speciellt när mina löv var gröna och fina. Det finns mycket att berätta om den här platsen och skogen, men kanske mest intressant är alla de människor som passerat förbi här på vägen. Här har allt från de finaste kungar och adelsmän till skogsvaktare, jägare, orienterare och cyklister passerat förbi. På kvällarna händer det även att personer/vålnader passerar förbi mig i dunklet, som om de inte alls vill att jag ska se deras ansikten.
Kanske är ändå vårarna bäst, med värme och de härliga ljuset. Då händer det ofta att förälskade par hamnar under mina knotiga grenar, intill min stam, där de ristar sina initialer och njuter av varandras närvaro i den stilla och vackra solnedgången.
Men nu stundar vintern och kylan, kanske blir just denna vintern min allra sista...
Idag visar jag ännu mera bilder från skogen, men denna gång är bilderna mer tänkta att illustrera alla de fantasiväsen/varelser som kan finnas inne i de mörka skogarna. Även om dessa väsen/varelser inte alltid går att se med blotta ögat, så finns de där, det vet jag! Jag kan känna deras närvaro och ibland se deras skepnader. Dessa fantasiväsen tycker jag ger skogen en vidare själ och en helt annan karaktär. Pröva själv att gå ut i skogen när det börjar att mörkna och se vilka fantasiväsen/varelser du kan hitta...
Som ni säkert redan har märkt blir jag bara mer och mer förtjust i skogen. Jag kan bara inte sluta att ta mig ut i skogen för att göra just mina bilder på den. Att låta fantasin flöda och göra sina bilder av detta är är så härligt. Denna gång ville jag göra mina bilder i färg och inte svartvitt, för att få fram det lite gråblå novemberljuset. Naturligtvis var jag en sväng till skogen även under den gångna helgen. Här är några av alla de bilderna jag gjorde...
