söndag 7 december 2014

Ett gammalt träds berättelser

Jag är ett gammalt träd som står vid en väg här i Kolmården. Längs denna vägen har det passerat många, många människor, djur och väsen under alla de åren jag stått här. När jag var en riktigt litet träd, höll jag många gånger på att bli nedtrampad både älgar och rådjur. Ibland hände de att de ville äta upp mina frodiga små grenar, speciellt när mina löv var gröna och fina. Det finns mycket att berätta om den här platsen och skogen, men kanske mest intressant är alla de människor som passerat förbi här på vägen. Här har allt från de finaste kungar och adelsmän till skogsvaktare, jägare, orienterare och cyklister passerat förbi. På kvällarna händer det även att personer/vålnader passerar förbi mig i dunklet, som om de inte alls vill att jag ska se deras ansikten.

Kanske är ändå vårarna bäst, med värme och de härliga ljuset. Då händer det ofta att förälskade par hamnar under mina knotiga grenar, intill min stam, där de ristar sina initialer och njuter av varandras närvaro i den stilla och vackra solnedgången.

Men nu stundar vintern och kylan, kanske blir just denna vintern min allra sista...








4 kommentarer:

Gustav sa...

Har noterat dig ett par gånger på mina resor genom skogen, på färd mellan sjöar i ditt grannskap. Jag både tror och hoppas att du lever ett par säsonger till :)

Mårten Lundgren sa...

Tack för din kommentar Gustav!
Vad spännande att du har lagt märke till mig där jag står här ute i Kolmårdsskogen. Nog hoppas även jag att orken tillåter att jag står kvar några säsonger till. Men man vet aldrig vad som händer när en storm drar in...

Malin H sa...

Jag trodde att jag hade kommenterat den här posten...
Du har fotograferat en personlighet på ett varsamt sätt och man blir
väldigt rörd...

Träden finns alltid där, dom lyssnar utan att stressa... dom avbryter dig inte.
Dom är inte falska och dom vänder aldrig ryggen till. För mig har träden alltid haft en stor
betydelse. Jag klättrade i träd och jag har alltid känt en närhet till träden. Dom har funnits där och
dom har varit och är sig själva. Hade jag inte haft träden så hade jag inte funnits idag. Så enkelt är det.

Mårten Lundgren sa...

Visst har träden haft en stor betydelse även i mitt liv. Jag har som barn alltid lekt i dem eller vid dem. Byggt kojor eller bara suttit under dem och njutit av dess närhet. Vad vore egentligen skogen utan träden?
Precis som du skriver Malin, så är de heller inte falska, eller vänder dig ryggen. De finns där och lyssnar på dig och vad du har att säga. De erbjuder dig även sin närhet och framför allt sin skönhet.

Tack för din fina kommentar på bilderna Malin, jag uppskattar det verkligen ska du veta! :)