Jag har sedan barnsben alltid fascinerats av och intresserat mig för gamla borgar och slott. En del mer än andra, då jag vet att jag under de somrar vi semestrade på Öland alltid var tvungen att besöka Borgholms slottsruin. Besöken var inte korta, utan kunde vara i flera timmar, tills varje liten vrå var utforskad. I en sådan stor borg tog det tid, till mina föräldrar och min storebrors stora förtret.
Idag är jag inte mina besök av de gamla slotten lika maniska, utan jag väljer de mest spännande utrymmena, salarna och vrårna. Givetvis lyssnar jag även på mitt sällskap och tillsammans upplever vi dessa historiska platser tillsammans.
Men tänker jag tillbaka så har det borgarna och ruinerna med deras ödsliga och karga utseende på något sätt kommunicerat direkt till mig. De har liksom kallat på mig och jag har blint lyssnat och låtit dem locka mig.
En gammal byggnad som en borg eller ett slott är på något sätt ändå en plats som kan berätta. Inte bara om arkitektur och byggnadskonst, utan om hur människor en gång levt. För mig är det inte alls svårt att vandra runt i dessa idag tomma utrymmen och fantisera om hur det kan ha sett ut. Jag kan där och då också föreställa mig dofter, ljud och hur det skulle ha känts att varit en gäst på den tiden.
Kanske är det just de fantasifulle tankarna som redan sedan barnsben lockat mig in i dessa ruiner?! Ja, även när det gäller detta fantiserande så handlar det såklart om att skapa bilder, men inte med en kamera. Nej, då handlar det om att kunna använda den "inbyggda kameran" eller fantasin som vi också kallar den.
För några veckor sedan då vi passerade norr ut längs Vättern, hade vi ett så fantastiskt vackert ljus ut över denna vackra sjö. Även om klockan var mycket, det var mulet och solen gick ned bakom molnen, så uppstod det i blå timmen ett så fantastiskt ljus att jag bara var tvungen att stanna vid Brahehus. Den gamla fascinationen väcktes åter till liv och jag såg tydligt bilderna framför mig av den gamla borgen i detta fantastiska ljus. Jag plockade raskt med mig kamera och stativ och sprang bort mot ruinen för att göra bilderna jag visualiserat framför mig.
Mycket riktigt, ljuset var i mitt tycke helt perfekt och jag ångrade inte en sekund att jag stannade till här. När jag stod där i det skymmande ljuset och bilarna brusade förbi på E4:an strax bakom mig, så slog det mig plötsligt att jag faktiskt var den enda människan vid ruinen. Märkligt, är jag verkligen den enda som vill uppleva detta?! Eller är jag kanske den enda som är dum nog att gå ut och titta på denna vackra borg såhär dags?!
Efter att jag gjort mina bilder fällde jag ihop stativet och vandrade tillbaka mot bilen. Väl på plats i sätet igen sa jag till min fru - sådär, det gick ju snabbt det där, jag var ju bara borta 15-20 minuter. Hon tittar på mig och skrattar och säger - Nej, du var borta nästan en hel timme!
Så nu har även min familj fått smaka på min extrema fascination för gamla borgar, slott och historiska platser...
2 kommentarer:
Jag förstår så väl din fascination till gamla borgar, ruiner och slott. Delar den fascinationen, och har även jag fina minnen från Borgholms slottsruin. Så även din fascination till Brahehus som jag måste stoppa med varje gång jag passerar. Det är något magiskt med platsen, något även dina härliga bilder visar. Toppen Mårten, men minst lika mycket en fin text som berör mig och som jag känner igen mig i. :)
Tack så jätte-mycket för dina fina ord om inlägget, både bilder och text. 😊👍 Roligt att dela fascinationen för det gamla historiska och kanske vi något gång får tillfälle att uppleva något sådant tillsammans, det skulle vara minst sagt roligt! 😊🙏
Skicka en kommentar