I dimman ute på fältet syns ett rådjur stå och spana lite längre bort, när våra blickar möts så tvekar hon en aning och blir stående med huvudet vänt mot mig. Våra blickar möts en längre tid och jag misstänker att även om dimman ger trygghet och att hon känner sig lite skymd där ute på fältet, så är det inte tillräckligt. Efter en liten stund vänder hon om och springer in i det tätare dimstråket. Det hela blev helt klart ett annorlunda, men mycket fint möte i det dimmiga landskapet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar