Dimstråken avlöser varandra över den lilla skogstjärnen. Vid strandkanten på andra sidan reser det sig plötsligt ett tranpar upp. Här ute på tuvorna har de med all sannolikhet sovit under den gångna natten.
De vandrar först runt lite ute på tuvorna när hanen efter ett tag ställer sig framför honan och sträcker på sig och gör sig ståtlig, genom att sträcka ut sina vingar. Som på en given signal ropar de båda samtidigt så att det ekar över tjärnen och vidare över trädtopparna. Efter en liten stund får de svar längre bort i skogen. En magisk upplevelse att få avnjuta i den täta morgondimman vid en liten skogstjärn, djupt inne i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar