Intimt ögonblick vid den lilla skogsgölen...

Även om varje djurmöte är unikt och på något sätt ger ett intryck, finns det också de djurmöten som på något sätt fastnar lite extra i minnet. Just dessa möten går helt enkelt inte att glömma bort, de finns kvar i minnet för all framtid känns det som och jag kan än idag se dem framför mig, precis som de vore inbrända på näthinnan. Den sovande sparvugglan är ett typiskt sådant möte som jag tidigare har visat bild på här i bloggen och även skrivit en artikel om.

I påskhelgen som var upplevde jag ännu en gång något mycket speciellt, kanske än mer speciellt än den sovande sparvugglan till och med?!

Vid en liten avskild göl, långt in i Kolmårdsskogen hördes några tranor ropa inne i den täta dimman. En dimma som tack vare de varma dagarna gjort att den lilla gölens vatten nu faktiskt var varmare än luften. Försiktigt begav jag mig dit och gömde mig bland träden en bit in i skogen, med fin utsikt över den lilla gölen. Ute på mossen stod precis som jag anade ett tranpar och spanade sig omkring. Kanske hade de stått här och sovit under natten?! Plötsligt när jag stod där och tittade på det fina tranparet i dimman så sträckte honan sin hals. Sedan sänkte hon sina vingar och flaxade till mycket försiktigt med dem. I nästan samma skede kom hanen försiktigt fram och klev bestämt, men mycket varsamt upp på honans rygg. Ett kurrande ljud hördes när tranparet njöt av den intima akten. Då hanen sträckte fram sin näbb och mötte honans såg allt mycket passionerat ut.

Jag förstod i detta ögonblick att jag fått bevittnat något som kanske var det mest magiska ögonblicket i en tranas liv - då en liten tranunge blir till. Lika fort som allt började, var det också över. Tillsammans vandrade de sedan försiktigt in i skogen och bort från den lilla gölen.

En sådan vacker gåva att få uppleva tranornas intima akt och se hela detta skådespel, från början till slut. Naturen slutar verkligen aldrig att imponera!