Efter en liten stund väljer den att sätta sig lite längre bort på en gren och iaktta mig varsamt, samtidigt som jag glatt jobbar med att få till lite fler bilder. YES, vilken tur jag har och vad underbart att äntligen få möta denna mytomspunna lilla söta uggla.
Efter ett tag byter hon gren och sätter sig och slumrar lite grann. Här blir hon sittandes i det sista ljuset fram till dess att hon återvänder in i sin håla i trädet. När jag sakta går där ifrån och vänder mig om ser jag en vinge som sticker ut. Kanske var det ett sista farväl hon nu hälsar mig!?
6 kommentarer:
Wow och vilken söt liten en, det är allt jag har att skriva :-)
Jaa, dessa ugglor som väcker så mycket kärlek till naturen för mig. Det måste ha varit ett mycket fint möte med tanke på din längtan och på resultatet. Sista bilden är ju bara för härlig, och visst ser det ut som den vinkar adjö till dig :D
Annica, tack för din kommentar och jag kan bara hålla med dig. En riktigt spännande individ med en mycket speciell karaktär, helt klart. ;)
Ja, visst var det ett fint möte Lena. Jag kommer verkligen inte att glömma det och jag är bara så glad över att jag fick uppleva detta. Så stark karaktär och fin uggla, jag är fortfarande förtjust och glad över detta... ;)
Håller med dig om sista bilden, det blev en bra avslutning. Tack för din kommentar Lena! =)
Stort grattis till ditt fantastiska möte med pärlugglan! :)
Tusen tack för fina ord Terje! ;)
Skicka en kommentar