Grävlingsmötet...

Stilla sitter jag och väntar. Väntar på att något ska hända. Plötsligt rör det sig i marken framför mig och ett huvud sticker upp ur hålet. Det är en grävling som iakttar mig noga. Lika plötsligt som huvudet kom upp ur hålet försvinner det ned igen. Det blir tyst igen och jag sitter alldeles, alldeles stilla och väntar. Allt jag hör är mina försiktiga andetag då jag så innerligt hoppas att grävlingen återigen ska komma ut ur sitt gryt.

Som på en given signal ser jag en ljus nos sticka ur grytet. Bestämt lunkar den lilla grävlingen fram mot mig, stannar och börjar att klia sig. Samtidigt hittar den också något på marken som den luktar på. Sedan rusar den iväg i en helt annan riktning än den jag har kameran riktad mot. Men, jag fick mitt möte och en bild på min vän grävlingen...