Absolut säger jag efter helgens oförglömliga händelse!!!
I lördags morse när jag kom åkande på en större väg med viltstängsel, här norr om Norrköping, var jag nära på att mista livet!
När jag idag bearbetar händelsen så förstår jag hur fruktansvärt nära det egentligen var att allt gick åt helvete...
Den här lördagsmorgonen var det disigt, dunkelt och ganska mörkt. Klockan var närmare 07:40 och det var endast jag och en långtradare som åkte på den här vägbiten. En raksträcka över en slätt som är ca 2 km lång. I höjd med en avtagsväg som gå in till en större hästgård skulle jag precis köra om långtradaren. Jag var i höjd med lastbilens bakparti då jag såg att den började göra några konstiga manövrar och plötsligt började gå in i den fil (vänstra filen) som jag var placerad i under omkörningen. Oförstående om vad som hände kastade jag mig på bromsen och såg i strålkastarljuset bakpartiet på en stor älg framför långtradaren. Jag fick stopp på min bil i höjd med öppningen i vajerräcket för avtagsvägen mot hästgården. Lastbilens släp for nu förbi mig där jag stod, bara några ynka centimeter från bilens högersida. Jag blundade och väntade bara på smällen och att lastbilens släp skulle hugga tag i bilen och dra iväg mig. Nu, nu, nu, nu händer det... men allt var bara tyst och stilla. Försiktigt vågade jag öppna ögonen igen och såg att lastbilen passerat mig och hunnit en bit framåt på vägen.
Allt gick bra och ingen kom till skada, kunde det verkligen ha gått så bra?! Men hur gick det med älgen? Jag körde iväg och parkerade bilen och lyste med ficklampan, men kunde inte se någon älg alls, ingenstans var den...
Efter denna händelse kan jag bara inte sluta att fundera över och häpna över hur skört livet egentligen är. Ett ögonblicksverk kan förändra allt! Hur fel är det därför inte att ta livet för givet? Känn istället tacksamheten för varje ny dag du får se solen gå upp över horisonten. Den dagen är faktiskt en gåva!
Och hur var det egentligen med skyddsänglarna då? Ja, inte tror jag att det var en slump att jag fick stopp på bilen i tid och att den inte fastnade i långtradaren. Tänk om jag kommit om långtradaren tidigare och kört in i älgen i 100 km/h med en långtradare bakom mig?!
Det kan inte vara en slump att jag klarade mig, det var änglavakt och inget annat. Min skyddsängel skyddade mig, så ja, de finns faktiskt!
6 kommentarer:
OJ! Vilken otrolig tur och så skönt att det gick bra. Och det där med skyddsänglar...tja jag vet inte, jag är lite kluven till det måste jag erkänna, för om de finns betyder det ju att de som inte klarar sig inte har någon skyddsängel och varför har de inte det isåfall?
Omskakande berättelse ur livet. Ibland blir man smärtsamt medveten om hur fort livet kan ta en vändning...
Jag är oerhört tacksam att allt gick bra, för bara tanken att förlora en vän... och hur din familj skulle ha mått. Vill inte ens tänka på det.
Stark bild som säger allt...
En del tror på slumpen, andra på ödet eller att det finns en mening med allt som händer. En del tror på skyddsänglar. Jag vet inte vad jag ska tro, men det var såklart en lättnad att ingen kom till skada. Vet också hur uppjagad och skakad man blir av en sådan sitation. Först av adrenalinet och sedan när tankarna hinner ikapp... usch.
En fin och känslofylld bild av trasten, som ser ovanligt vakande och klok ut för att vara en trast... fin! :)
Ja, det var skönt att det gick bra!
Din frågeställning är iaf mycket intressant Lena och jag har tänkte en del på detta. Det bästa svaret jag kommit fram till är att huruvida skyddsänglar finns eller inte är upp till vara och en att tro på. Kanske inte skyddsänglarnas krafter alltid räcker till, vad vet jag...?!
Tusen tack för din kommentar och dina tankar till inlägget Lena! ;)
Tusen tack Malin! ;)
Jag blir väldigt rörd och glad av att läsa din kommentar ska du veta.
Tusen tack för dina tankar Gustav!
Jag skriver till dig som jag skrev här ovan till Lena; Det är upp till var och en att tro på det man själv vill. Jag väljer att tro att jag hade änglavakt!
Björktrasten ja, den sitter som de alltid sitter och spanar misstänksamt i trädet. Den stirrar in i livet eller är det kanske slutet på livet den ser...?!
Skicka en kommentar