I lördags såg jag säsongens allra första sädesärla. Den kom och flög för bi mig på låg höjd och satte sig i gruset strax framför mig. Precis som vanligt vickade den på stjärtfjädrarna upp och ned då den spatserade iväg på marken. Men det dröjde inte länge innan än till sädesärla hördes och plötsligt for sädesärlan iväg och satte sig på en liten sten lite längre bort, där också honan kom och landade.
Det är så härligt att återigen få se att även denna fågel kommit åter. Ännu ett tecken som gör att det nu på något märkligt sätt faktiskt känns som att det är ännu mera vår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar