Farväl kära gamla skog...

Vad är det egentligen som håller på att hända med våra skogar?
Ja, jag har verkligen svårt att tro att någon undgått den senaste tidens mediautrymme som tillägnats vår skog och vad som håller på att hända med den här i Sverige!?

Det är mycket som påverkar hur vår natur ser ut idag. Inte minst skogsbolagens hårda utnyttjande av våra skogar. Idag tror jag faktiskt att det är svårt att i en skog åka en kilometer åt valfri riktning utan att stöta på ett kalhygge. Det huggs och skövlas något fruktansvärt och det var även en av anledningarna till att fler arter hamnade på rödlistan 2020 enligt SLU.

Det är så fruktansvärt tråkigt att komma till en plats, en skog som plötsligt inte längre finns. En skog, som förvandlats till ett gäng stubbar i olika höjder som sticker upp ur marken och en totalt sönderkörd markvegetation. Nu tycker jag faktiskt att det även börjar hända lite för ofta här i Kolmårdsskogen. Även om jag inte längre kan skryta om att vi har någon gammelskog här i Kolmården längre, så har det i alla fall funnits områden eller mindre öar av skog med väldigt gamla träd. Tallar med krokodilbark och granar så tjocka att de inte går att nå runt. Men även dessa platser blir nu alltså färre!

De här platserna är inte bara platser som ligger mig varmt om hjärtat, utan det är också platser där det tydligt går att se spår av ett rikare djurliv. För det är på något sätt såhär skogarna borde se ut, om det inte vore för den aggressiva skogsindustrin.

Nu senast när jag kom till just en sådan här plats, där träden fått stå lite längre så hade de sågats ned mitt inne i naturreservatet! Genast skickade jag ett mejl till Länsstyrelsen för att få reda på varför. Det enkla svaret var att det berodde på skogens fiende nummer 1 - granbarkborren. Kanske är det egentligen bättre att benämna den som skogsindustrins fiende nummer 1? En fiende som egentligen inte är en fiende, utan en art som snarare gynnar andra arter i skogen, så att den biologiska mångfalden bibehålls och gynnas på ett positivt sätt.

För en granbarkborredödad gran kommer förr eller senare att bli angripen av klibbtickan som rötar granens ved, så att den vedlevande och akut hotade svampen citronporing också får sitt livsutrymme. En process vi människor inte kan ersätta på konstgjord väg. Vi måste helt enkelt låta skogen få vara skog, med allt vad det innebär av granbarkborrar, död ved och biologisk mångfald. Annars kommer våra skogar att sakta dö ut.

För mig är det en gåta att skogsbolagen/skogsägarna inte tänker mer långsiktigt. För om skogsägaren istället använde sig av ett kalhyggesfritt skogsbruk så skulle granskogen med största sannolikhet inte bli lika lockande för granbarkborreangrepp. De naturliga skogarna har nämligen en större variation av granbarkborrens fiender, vilket därmed gör förökning för denna lilla skalbagge mycket svårare, framför allt i jämförelse med hur skogarna ser ut idag - de planterade virkesåkrarna.

Läget just nu är att procentuellt sätt så har Borneo mer urskog kvar, än vad vi har här i Sverige! Jag tycker därför att det är mycket hög tid att vi i det här landet börjar att se över våra egna skogar och hur vi sköter dem. I annat fall blir det rent av löjligt när vi svenskar kritiserar andra länder för hur de missköter sina skogar...