När den kalla dimman sakta skingrar sig, träder den lilla ön fram med sina karaktäristiska skeletträd. I toppen syns en havsörn sitta och spana ut över det kalla landskapet. Så stilla och så vackert på en och samma gång. Det är just vid sådana här unika tillfällen, som det faktiskt är så givande att vara naturfotograf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar