Försiktigt men obestridligt letar sig solens varma strålar igenom de massiva grå och tjocka molntäcket. Solstrålarna lyser upp det kalla och blå vattnet i den annars så stilla Bråviken, som skiljer av Kolmården från Vikbolandet. En fantastiskt fin och stämningsfull morgon gryr och här sedd från Kolmårdsbrantens vackra höjd...
2 kommentarer:
Varje gång jag är ute och upplever soluppgången eller nedgången vid Bråviken så brukar jag tänka på allas prat om västkusten, om hur vackert de tycker att det är. Och visst, att se solen gå ner i havet är såklart vackert i sig men jag föredrar östkusten alla dagar i veckan med sin natur och sina trädklädda höga klippor.
Ja, jag kan hålla med dig, vår sida av landet är väldigt vacker, men skulle heller inte vilja vara utan den i väst. På något sätt kan jag njuta av att vi har båda delarna. Gissar på att om jag bodde på västkusten skulle jag lära mig att uppskatta den skärgården också. Men i annat fall kan jag bara hålla med dig, det är vackert här på ostkusten. ;)
Ett stort tack för din kommentar och dina tankar Lena!
Skicka en kommentar