Det är verkligen något väldigt speciellt med naturen så här års. Allt är mörkt, tyst, lugnt och stilla. Som en sordin ligger det intensiva mörkret över naturen på något märkligt sätt och det är nästan högtidigt de få stunder som solen bryter igenom och lyser upp landskapen. Men det är ändå något jag inte kan sluta att tycka om med detta underbara decemberljus. Det ger en härlig och fin stämning såhär i december och lagom till jul och idag luciadagen.
Här är en bild från en tidig morgon då en ny decemberdag sakta gryr...
4 kommentarer:
Jag kan bara hålla med, de dagar solen lyckas glimta till då vill säga. Det är en snudd på religiös känsla och tystnaden som blir synlig tycker jag med de kala träden och domherrens lite ödsliga sång som liksom ekar över det tysta landskapet. Vacker bild men nu längtar jag efter snö och sol!
Lena - Tack för din kommentar och dina tankar. Jag håller med dig, ett vitt vinterlandskap vore väldigt uppskattat och vackert nu, inte minst för stämningen. Roligt att du gillar bilden, tusen tack! =)
Verkligen stämningsfullt... och på något sätt så vemodigt. Mycket vackert, Mårten.
Malin - tusen tack för din kommentar! Jag kan bara hålla med, december är en mörk och vemodig period på många sätt, men samtidigt mycket vacker! ;)
Skicka en kommentar