Sanningen i bilden...

I artikeln ”Att vara en subjektiv Naturfotografen” som Terje Hellesø publicerade på sin blogg den 15 december 2020 så refererar han till Ernst Haas och citatet ”Högsta formen av fotografering är att förvandla något från vad det är, till det jag vill det ska vara”.

Ett mycket tänkvärt citat, inte minst då den naturfotografiska bilden på något märkligt vis förutsätts vara dokumentär och stå för något äkta. Vidare skriver Terje att det finns någon form av oskriven regel, en norm som naturbilder bör uppfylla för att kunna klassificeras som just naturfotografi. I annat fall anses det av många som konst eller något annat, men absolut inte naturfoto.

Märkligt nog så är många av de naturbilder som visas fram i verkligheten något helt annat än just ”dokumentära” och ”äkta”. För precis som Ernst Haas citat säger, så är den fotografiska bilden inget annat än en just fotografens egen tolkning av något. Något annat är otänkbart, eftersom att fotografen faktiskt håller i kameran och bestämmer vart den skall riktas och dessutom när bilden skall tas.

Just det här blev ganska uppenbart för mig en dag här i december då jag var ute och fotade en vacker soluppgång. Just soluppgången i sig är inte speciellt unik, utan att jag på den plats jag hamnade mitt i ett väderomslag. Där hade jag en vacker stilla soluppgång åt ena hållet och dimman och det blöta fuktiga åt det andra.

Man kan då fråga sig hur jag som fotograf skulle försöka att på ett dokumentärt sätt och med äkthet kunna återge detta? En del av er förstår säkert redan att det är mer eller mindre omöjligt. För att illustrera detta fenomenet så har jag därför tagit med två bilder tagna med några sekunders mellanrum, där den ena är fotad i sydostlig riktning och den andra i sydvästlig, dvs. jag vände mig ungefär 90 grader för att ta de olika utsnitten. Bilderna talar om två helt olika väder och skulle därför kunna vara gjorda vid två olika tillfällen eller på två helt olika platser. Vilken av dessa skildrar egentligen verkligheten på ett dokumentärt sätt?

Frågan blir då när vi ska sluta att tro att en bild speglar en sann och äkta verklighet? Detta är en illusion och en norm som inte går att återge med en kamera och en enda bild. Precis som Ernst Haas sa ”Högsta formen av fotografering är att förvandla något från vad det är, till det jag vill det ska vara”. Kanske är det äntligen tid för oss att ta steget vidare och istället för att se fotograferingen som någon tråkig form att skapa dokumentära bilder, istället se det för den konstform som den förtjänar att vara, nämligen att återge en del av sin skapare – fotografen…