Sakta går solen upp över kalhygget och den nedhuggna skogen. En skog som en gång var sparvugglans, hjortarnas, vildsvinens, älgens och andra djurs. Nu är det bara en yta full av sten, jord och sand. En tom yta, där inget vill eller kan leva, inte minst skogen själv.
Naturen är ändå fantastisk på sitt sätt - för på något sätt skapar den, trots den sargade ytan en vacker upplevelse för betraktaren. Inte minst då solen bakom trädet och genom min kamera formas till något som nästan liknar ett hjärta...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar