Naturens många ansikten...

I det blå morgonljuset drar dimman sakta fram över det vidsträckta fältet. Spindelnäten hopar sig på de vissna växterna. Allt är så stilla, tyst och vackert om jag jämför med hur samma plats var för bara någon/några månader sedan. Naturen har verkligen många olika ansikten, men ibland kan det vara svårt att hinna med att smälta ett ansikte innan nästa är ett faktum.

För mig andas den här bilden stillhet och ett sovande, stilla och tyst landskap. Nu är det vinter och skulle jag vara på samma plats igen så skulle naturen återigen ha bytt ansikte...