Jag har ofta upplevt vildsvinen som väldigt skygga och svårfotograferade. De vildsvinskultingar som jag mötte en morgon i maj var dock raka motsatsen. De var inte det minsta rädda för mig eller för kameraljudet. De var mer intresserade av allt ätbart som fanns att tillgå på marken. Att jag var där och fotograferade dem verkade inte bekymra dem det allra minsta. I lugn och ro kunde jag sitta och fotografera dessa små söta kultingar under en längre tid, då de gick och grymtade, bökade och åt om vartannat i morgonsolens guldfärgade ljus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar