Längst upp i en gammal al sitter en ormvråk och spanar. Hennes kamouflage gör henne nästan till en del av trädet där hon sitter på den utböjda grenen. Endast ett tränat öga ser att hon verkligen är där uppe i trädet. Högt här uppe sitter hon alldeles utmärkt för att kunna njuta av morgonsolens varma, guldfärgade ljus som precis hunnit stiga över horisonten och träffat hennes nattsvala fjäderdräkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar