Vi är snart framme vid årets allra mörkaste dag - den tid då natten är som längst på hela året. Inte så konstigt att det ihållande och långa mörkret då gör att denna tid handlar om just ljuset och avsaknaden av just detta. Namnet Lucia kommer dessutom från latinets lux, vilket betyder just ljus.
På 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige, var lucianatten årets allra längsta natt. Den längsta natten var detsamma som midvinter och fungerade även då som motsvarighet till midsommaren. Just denna natt trodde många därför att övernaturliga makter var ute och härjade runt i skydd av mörkret. Därför var det då helt enkelt klokast att hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, för att kunna skydda sin gård och sin egendom mot de onda krafterna.
Vid den mörkaste tiden på året, i det förkristna Norden tillbads ljusets makter om hjälp, för att åter få ljuset att återvända. Lussinatta inträffade just denna natt, den 13 december och det var den natten som Lussi, eller Lussekäringen, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december har sitt ursprung.
Med detta i bakhuvudet gjorde jag en bild som jag tycker passar fint just idag - luciadagen. Jag vill med detta inlägg och denna bild därför önska er alla läsare en riktigt fin lucia...
tisdag 13 december 2022
Ljusets högtid...
Labels:
Kolmården,
landskap,
ljusfenomen,
skog,
årstider
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Älskar denna tid på året, när ljuset håller en lägre density - min fotografiska favorittid på året. Härlig bild som verkligen får symbolisera denna tid vi har nu. :)
Spännande bild och skönt mystisk. Och när jag läst den intressanta texten, så blir bilden än mer spännande. Nu när jag förstår att det är Lussekärringen som drar fram där i skogs kanten och hittar på ofog.
/Christer K
Terje - kan bara hålla med dig, denna tiden på året är verkligen än av de fotografiskt sköna tiden på året. Den kan dessutom snabbt byta skepnad från att vara dov, mörk och stilla till att bli vit och snöfylld. Tusen tack för din kommentar! 😊🙏
Christer - Ja, du har tolkat bilden precis så som jag önskar att betraktaren skall göra. Visst är det Lussekärringen som drar fram genom skogen och hittar på ofog. Tusen tack för din kommentar! 😊🙏👍
Skicka en kommentar