Det mystiska samtalet
Djupt i den dimmiga Kolmårdsskogen satt en havsörn och vilade sig i en ståtlig tall. Än hade inte morgonen hunnit gry, men i det dova ljuset satt den och spanade ut över den vidsträckta och tysta skogen. Plötsligt kom en liten fågel och satte sig på en gren mitt emot örnen. Det var tydligt att de samtalade om något, men vad de pratade om får vi aldrig veta...
8 kommentarer:
Mäktigt att se en kungsörn sittande på en gren på detta vis!
Jag har bara ett ord... Speechless.
Tack Jan-Olov för din kommentar! ;)
Visst var det mäktigt att få se örnen sitta och samtala med en liten, liten fågel...
Oj, jag blir rörd Malin. Stort tack! =)
Oj, det var verkligen annorlunda Mårten. Den sista bilden och situationen finner jag sagolik, overklig, magisk!
Tack för de fina orden Gustav!
Tror att dina ord faktiskt sätter ord på den känslan jag också hade då jag upplevde detta. Väldigt märkligt, nästan overkligt/sagolikt.
Den sista bilden i serien; det avgörande samtalet, visheten, kontakten, stämningen! You name it! Sagolikt bra! :)
Hehe, STORT tack Terje!
Och en oförglömlig och nästan osannolik upplevelse må jag säga. ;)
Skicka en kommentar