Varje gång jag ser spillkråkan fascineras jag över hur det vilda i naturen blir så påtagligt. Tidiga mornar med spillkråkans rop är helt klart bomull för själen och en fin upplevelse att få ta del av i vår vackra tajgaskog.
fredag 2 oktober 2015
Lyssna till vildmarken
I de höga torrakorna, djupt inne i skogen, sitter den ibland. Inte sällan finner man den heller på en högstubbe ute på ett av alla kalhyggen. Det karaktäristiska lätet ekar högt över skogens höga trädtoppar och det går inte ta fel på, då den sätter igång att "hacka" i det torra trädet. Ett ljud som mer liknar en kulsprutas smattrande än något annat. Givetvis pratar jag om spillkråkan, vår största hackspett och kanske även vackraste, i sin enkla kolsvarta fjäderdräkt.
Varje gång jag ser spillkråkan fascineras jag över hur det vilda i naturen blir så påtagligt. Tidiga mornar med spillkråkans rop är helt klart bomull för själen och en fin upplevelse att få ta del av i vår vackra tajgaskog.
Varje gång jag ser spillkråkan fascineras jag över hur det vilda i naturen blir så påtagligt. Tidiga mornar med spillkråkans rop är helt klart bomull för själen och en fin upplevelse att få ta del av i vår vackra tajgaskog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Spennende bilder Mårten :)
Ödsligt känns det som. Tycker särskilt mycket om sista bilden med de utbredda vingarna och fint tecknade vingpennorna.
Ja, det ÄR vår vackraste hackspett! Blir alldeles till mig av dess höga och mjuka vissling :) Fastnar vid din andra bild, där den har en fin pose, där den sitter och spanar i toppen av torrakan.
Stort tack för den fina kommentaren Håkon! ;)
Ja, ödslighet/vildmark... kanske vi menar samma sak?!
Roligt att du gillar bilderna och framför allt den sista. ;)
Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar på det här inlägget Hannes! =)
Ja, roligt att du också tycker det är vår finaste hackspett...
Du verkar ha en tendens att fastna för just de fåglar jag favoriserat. =)
Storlom, tofsmes, spillkråka... spännande. Det här måste vi reda ut någon gång, då vi verkar ha samma smak. ;)
Roligt att du gillade bilden där spillkråkan sitter och spanar.
Ja, kanske är jag alltför mottaglig för det du säger? ;) Eller så är det helt enkelt så att dessa fåglar förmedlar en viss känsla, som vi alla är mottagliga för, bara vi möter dem med öppna sinnen. De tre du nämner brukar man ju inte se till inne i staden, de har alla en vildmarkskänsla förknippad till sig, som vi pratat lite om tidigare. Kanske är det detta som gör att de är lätta att favorisera?
När det gäller just hackspettarna så har ju i princip bara sett större hackspett och spillkråka, så konkurrensen är väl inte så stor i "min bok"... kanske jag ändrar mig i framtiden...?! Gröngöling har jag endast sett en gång.
Ja, visst har de en vildmarkskänsla med sig dessa fåglar... med tiden utvidgas registret för de fåglar vi känner till och förknippar med vildmarken. Säkert kommer det finnas möjlighet att smaken ändras. Gröngölingen är precis som den större hackspetten och spillkråkan en fågel med karaktär. Kanske dock inte lika vanlig och lätt att få syn på. Men aj så vacker den är, i sin lysande grönskimrande fjäderdräkt. ;)
Skicka en kommentar