Den här utposten är inte bara en avlägsen plats, utan även en plats där det finns möjlighet att uppleva kontrasten till de djupa mörka skogarna. På de här klipporna är det inte alls svårt att finna lugnet, då man sitter och spanar ut över det öppna havet. Det blir sakralt och de existentiella frågorna känns nära. Mitt möte med havet på den här platsen får mig att påminnas om att jag älskar mitt Kolmården...
Bilderna gjorde jag med Jean-Michel Jarres Oxygene Part 6 i åtanke (lyssna gärna längst ned här i inlägget).
2 kommentarer:
En stor kontrast till de djupa skogarna, där har du så rätt. Fastnade lite extra för känslan i den tredje bilden, så avskalat och öde... :)
Visst är det denna plats en stor kontrast till de djupa skogarna här i Kolmården, men också som du skriver en avskalad och ganska ödslig plats. Platsens karaktär tycker jag gör den högst lämpad för djupare funderingar, eller att ladda batterierna. Men här är det också lämpligt att komma bort från allt och bara bara få vara...
Stort tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar på detta inlägget Gustav! ;)
Skicka en kommentar